Nathalie Nilsson

Vänner! Nu har vardagen hunnit bli vardag, rutiner bli rutiner och my inner urge att få uppleva något nytt blir större för varje dag som går. Bananfrukostar är fortfarande lika underbart, kvällskaffet i solnedgången kapslar in hjärtat lite och de nya löprundorna i skogen ger mig tid att andas, tid att tänka. Just nu jobbar jag på likt en ångvält och betar helst av fjorton arbetspass efter varandra innan jag ger mig själv en ledig dag som jag helst fyller med litervis av kaffe (precis som alla andra dagar..) några avsnitt på netflix och inte mycket mer än så. Jag blir som mest opruduktiv på lediga dagar och det är kanske därför jag föredrar att jobba dag ut och dag in. Helst gnäller jag lite över att jag "jobba så jävla mycket" men tackar ändå ja till ännu ett pass. Nathalie i ett nötskal. MEN to the big news så behöver jag alla extratimmar som finns eftersom jag, om 71 dagar, sitter på ett flyg som tar mig från Sverige. Mot Asien. Mot Australien. Mot nya f r e a k i n g äventyr. Jag är så förväntansfull att jag nästan spricker men samtidigt så så himla rädd att jag ibland överväger att missa flyget med flit. 

 

Det tog inte långt tid för mig att inse hur felplacerad jag kände mig när vardagslivet väl kom igång på riktigt här hemma. Efter så många månader iväg, så mycket nya människor, intryck, känslor och aha-upplevelser var det som att börja om på ruta ett. Plötsligt tog allt stopp och ingenting kändes roligt eller givande. Om jag hade utvecklats som människa försvann den känslan ganska snabbt och ersattes av samma Nathalie som lämnade sverige fyra månader tidigare. Just nu är jag på ett plan i livet där jag inte bli tillfredsställd av att vakna i min säng på morgonen och jag känner att det ända jag kan göra är att ändra på min vardag. Jag har absolut ingenting som håller mig kvar i Sverige. Att gå här hemma för att jobba ihop pengar ger mig ingenting utan då kan jag hellre plocka frukt för några dollar i timmen på andra sidan jorden. Jag behöver så mycket mer som fyller min själ och just nu finns det inte att hitta här hemma. (no hard feelings till mina nära och kära, love you heaps) 

 

4 oktober på förmiddagen från en av mina favoritplatser (eh köpenhamns flygplats) tar flyget mig till tyskland, till hong kong, till KL. Längre än så har jag inte bokat än men antagligen kommer jag försöka åka därifrån till Bali redan samma dag för att spara tid. Planen är att tillbringa fjorton dagar som mjukstart där eftersom det ändå känns som hemma. Surfa några vågor hos mina saknade pro surf locals och förhoppningsvis ta mig upp till Canggu som jag hört så underbara ord om. Vill äta balifrukostar efter morgonsurf, dricka öl i solnedgången, ha på mig flip flops och bikini all day err day. 

 

I Australien kommer jag möta upp Anna och Hilma (brudarna vi hängde med på paradisön Koh Lipe) i Cairns för att fördriva 88 dagar på en farm och plocka diverse frukt. Än så länge har vi förberett oss på shit loads of bananas men inget är bestämt. Det är inte speciellt mycket vi kan göra hemifrån merän att hålla hårt i våra arbetsvisum. Jag är så himla taggad och orkar inte vänta på att det ska bli dags. Tänk att få packa min backpack igen och ännu en gång utan returbiljett till sverige.