And off we go! Sitter på flygplatsen just nu och väntar på mitt flyg med till Sydney. Bröt ihop på toaletten innan när jag läste Sophies sms och insåg att fan, jag lämnar verkligen på riktigt. Den senaste veckan har bara flutit ihop och ständigt påmint mig om att dagarna försvinner så så snabbt. Har dock gjort det bästa av det och ätit god mat, köpt alldeles för många drinkar och vinflaskor men värt det. Tillbringat timmar på stranden och sugit in all sol jag bara kunnat, lyssnat på vågorna, rullat runt i sanden och njutit. Andats gold coast och andats in livet. Ångrar inte en sekund!
Jag och sam drog till Currumbin igår (tisdag) för att komma bort och göra något av min sista dag. Riktigt skönt att sätta sig på bussen och hoppa av där det kändes rätt att hoppa av. Mös av utsikten på elephant view point, spanade på surfare och ännu en gång bara tog in att jag tagit mig hit. Gick till currumbin creek där det inte finns några vågor utan bara som en liten vik med lugnt vatten. Simmade så långt ut jag kunde och bara flöt. Vet inte för hur länge men tillräckligt länge för att Sam trodde att jag skulle drunkna där ute. Helt själv mitt ute i vattnet. Åt en helt farligt god sallad på en surf club med en view som va ganska oslagbar. Omgiven av hav, strand och klippor. Och sam såklart! Som en nioåring fångad i en 25 årings kropp och varje dag har varit ett nytt äventyr. Klickade day one och nu har jag en ursäkt att åka till Nya Zeeland också. Fått höra så sjuka historier om det landet, om Auckland och jag inser att mitt liv har varit så smärtfritt jämfört med många andras.
Fan vad jobbigt det var att säga hejdå! Har inte pratat om det för att jag inte velat känna känslan men sekunden jag bokade min uber till flygplatsen började tårarna rinna. "Ur uber will pick u up in 2 minutes" och det gick för fort. Snabba kramar och tusen känslor. Fina jävla människor. Det gör ont i hela kroppen
Ser så härligt ut!