26.
Åh! Skönaste känsla i världen när våra roomies gick upp 4.45 imorse och jag bara näh, vände mig och somnade om. Jag och sophie sa upp oss från jobbet igår för att vi helt enkelt inte pallade med skiten mer. Har inte kunnat ta några bilder från farmen men alla traskar omkring i smutsiga jävla kläder, knästrumpor, stora stövlar, förkläde, knivsäkra handskar och en ful vit hatt. Vet inte hur många kackerlackor jag har plockat från mig själv, spindlar i skorna, möss som simmar i bananvattnet, tvestjärtar i håret, vatten och bananklister överallt. Vi har jobbat på en av de största bananfarmerna där tempot är helt sinnessjukt högt. Trots trevlig personal osv så kände jag mellan varje klase att jag är värd mer än att stressa över bananer i åtta timmar. Kom då ihåg att jag inte ens har någon stressfaktor kvar med tanke på Mc Donalds men det är verkligen ett skitjobb som psykiskt tar extremt mycket på en. All cred till dem som gör sina tre månader idag alltså. Impressed!
Så nu ska vi spendera halva dagen med att låna bibblans datorer och försöka klura ut vart vi ska ta oss på måndag. Behöver ett jobb ganska asap men ingen av oss vill jobba med bananer igen så time to spread our wings och flytta från tully och kanske även queensland. Eventuellt åker vi till Sophies släkting i Brisbane för att få lite klarhet i livet. Vill nog bara berätta för er där hemma att livet här är inte så lätt som det kanske ser ut på bilder osv, inte alls. Gick en runda häromdagen med Hilma och pratade/grät för känslan som finns i kroppen går inte att ta på. Är helt ovetande om vad som kommer hända och det är lite jobbigt att bara irra omkring när det inte det jag vill. Flydde från livet hemma och pallar inte fly hem från livet här med tanke på att allt är så dyrt och när planerna ändras från det man faktiskt hade planerat innan. Nyttigt såklart men i ett så stort land som Australien (typ 13 Sverige..) och första gången så är det väldigt väldigt läskigt.
Hoppas det löser sig iallafall. Kiss bye lovers
Åh! Skönaste känsla i världen när våra roomies gick upp 4.45 imorse och jag bara näh, vände mig och somnade om. Jag och sophie sa upp oss från jobbet igår för att vi helt enkelt inte pallade med skiten mer. Har inte kunnat ta några bilder från farmen men alla traskar omkring i smutsiga jävla kläder, knästrumpor, stora stövlar, förkläde, knivsäkra handskar och en ful vit hatt. Vet inte hur många kackerlackor jag har plockat från mig själv, spindlar i skorna, möss som simmar i bananvattnet, tvestjärtar i håret, vatten och bananklister överallt. Vi har jobbat på en av de största bananfarmerna där tempot är helt sinnessjukt högt. Trots trevlig personal osv så kände jag mellan varje klase att jag är värd mer än att stressa över bananer i åtta timmar. Kom då ihåg att jag inte ens har någon stressfaktor kvar med tanke på Mc Donalds men det är verkligen ett skitjobb som psykiskt tar extremt mycket på en. All cred till dem som gör sina tre månader idag alltså. Impressed!
Så nu ska vi spendera halva dagen med att låna bibblans datorer och försöka klura ut vart vi ska ta oss på måndag. Behöver ett jobb ganska asap men ingen av oss vill jobba med bananer igen så time to spread our wings och flytta från tully och kanske även queensland. Eventuellt åker vi till Sophies släkting i Brisbane för att få lite klarhet i livet. Vill nog bara berätta för er där hemma att livet här är inte så lätt som det kanske ser ut på bilder osv, inte alls. Gick en runda häromdagen med Hilma och pratade/grät för känslan som finns i kroppen går inte att ta på. Är helt ovetande om vad som kommer hända och det är lite jobbigt att bara irra omkring när det inte det jag vill. Flydde från livet hemma och pallar inte fly hem från livet här med tanke på att allt är så dyrt och när planerna ändras från det man faktiskt hade planerat innan. Nyttigt såklart men i ett så stort land som Australien (typ 13 Sverige..) och första gången så är det väldigt väldigt läskigt.
Hoppas det löser sig iallafall. Kiss bye lovers