tusen rader på en vecka

publicerat i Australien, nathalie;
Haha vänner vänner vänner! Vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt liv men det är väldigt upp och ner at the moment. I måndags fick vi sparken från hästfarmen  (alla 4 tjejer) så helt plötsligt stod vi utan boende, utan jobb ocu utan biljetter någonstans. Sov förvånansvärt gott den natten och hurrade lite inombords över att jag inte behövde gå upp och göra trettio hinkar chickpea. Vi är ganska ledsna att vi inte har jobbet kvar eftersom vi tyckte om det och det va hur mysigt som helst. Jobbade 6-18 sex dagar i veckan och våra huvuduppgifter va att mata hästar morgon/lunch/kväll samt att städa boxar på bajs. För att ta oss runt körde vi antingen en golfbil med släp eller en riktigt skruttig buggy utan broms (va konstant rädd när jag körde den) så på morgonkvisten gasade vi runt mellan hagarna och matade djur lite överallt vilket va så mysigt. Kvällsmaten va underbar att köra ut med i solnedgången och mellan hagarna kunde man få gosa lite med hästarna. Tror dem har runt 120 hästar och typ 14 föl plus några hundar som sprang omkring så jag tog igen allt cuddle jag har saknat.
DOCK! Dem är några år bak i utvecklingen så långt ut på landet och det märktes verkligen i hantering av djur samt synen på människor/livet. Alla va lite rasister/homofober och att jag va vegetarian samt en annan tjej vegan vände hela deras värld upp och ner alltså. Vi gjorde alltid vår egen mat och en kväll fick mamman frispel för att vi inte hade stängt av plattan för broccolin och då uppfattade hon det som att vi inte brydde oss om de andras mat utan bara såg oss  själva. Började gorma om att hon va obekväm i sitt eget hus och frågade vad som var fel på oss två... har aldrig känt mig så liten och förödmjukad i mitt liv och melinda som hela tiden blivit psykiskt nedtryckt pga valet av mat insåg väl på riktigt att mamman/chefen i familjen va psykiskt jävla störd. Hon kom ut på kvällen sen, gav oss våra pengar och sa att vi inte behövde gå upp morgonen efter. Haha alltså för helvete, jag tror inte ni förstår hur lame den kvällen kändes eller hur sjukt det va att uppleva en så sne människa.
Så ja! Från att ha ett gött jobb hos en riktigt australiensk familj så sitter vi nu arbetslösa (igen) och vet knappt vad vi ska göra med livet. Jag kommer nog fortsätta resa runt lite och eventuellt åka ner till Sydney för att hänga med Bobbo som har väldens flyt med jobb i Oz. Hoppas på att det ska smitta av sig lite på mig snart. Så ja? Väldigt oklart när jag kommer hem nu. Väldigt väldigt oklart haha. Vi har skrattat så mycket åt det här men så fucking glada att vi träffade dem två andra tjejerna på farmen så vi ska väl mötas upp lite hit och dit nu!
Började btw regna som fan nu och jag är 45 minuters gång från vårt hostel. Spännande! 

Kommentera inlägget här :