mornings like this

publicerat i nathalie;
bestående till största delen av kaffe, bananpannkakor och netflix. Minsta delen av tvång, negativitet och komplicerade saker. Idag hade jag tänkt sväva fram överallt - le lite pillemariskt och hemlighetsfullt åt världen runt om mig. Kanske tänker jag dricka en kopp kaffe för mycket. Kanske lyssna på musik medans jag tänker på att jag nog är ganska nöjd med tillvaron. Ganska nöjd med mig själv. Det är tillfällen och känslor som dessa man behöver spara i en ask någonstans. För att ibland påminna sig själv om att allt är tillfälligt. 
 
en annan jättegammal bild. men det är okej!

speechless ända in i själen

publicerat i , Travelling;
 
tretusentrehundrafyrtiofem kilometer bort och fortfarande så nära. Sparat på en av de finaste platserna i hjärtat, Thagazout.
 
Fjortonde Februari tjugohundrafemton lyfte jag och en fin vän från Köpenhamn helt ovetandes om att vi några timmar senare skulle landa på ett ställe som, utan att fråga, kröp in under skinnet och la sig till rätta. Sju dagar i en liten religiös fiskeby som bjöd oss på känslan av att vara hemma. Känslan av att vara på helt rätt plats och utan att tänka, bara vara sig själv. Första morgonen vaknade vi alla lite förvirrade om vad natten hade bjudit på. Marockanskt bröllop, kattfighter och böneutrop. Men med frukost under soluppgången på en takterrass, tanken på en del dags surf och nervösa leenden så försvann sömnbristen snabbt. En vecka med marockans öl, kortspel, insnurrad i filtar, ljuslyktor, acoustisk musik, vattenpipa, gocart, bonfire, strandyoga, surf och så mycket bubblande skratt från hjärtat. En vecka med så mycket mer än jag vågat hoppas på. Aldrig hade jag trott att jag skulle möta människor som gav mig så mycket minnen på så kort tid. Aldrig hade jag trott att jag skulle fastna i armarna på en människa som bara fanns där. Att en blick, blickar, kan ge så många känslor samtidigt. Så mycket nyfikenhet. Forftarande så mycket nyfikenhet, tacksamhet och saknad. Att det kan klicka och gå rakt in så snabbt. Sena kvällar under en stjärnklar himmel i Afrika, sena kvällar och tusen utbytta ord oss emellan. Sömnlösa nätter insurrad i armar på alldeles för små sovplatser. Men bara för att. Thank you mother Africa, from the bottom of my heart. 
 

bring it.

publicerat i deep, nathalie;
Det här känns så konstigt och knepigt att göra. Att överföra hjärnans alla tankar, genom fingrarna, ner till svarta små bokstäver på skärmen. Rakt ut i världen. Rakt ut i livets nu så dömmande och hårda vardag. Men samtidigt som det känns stelt och ovant, känns det också ganska bra. Jag har tänkt så mycket på livet de senaste månaderna att jag blir tokig av att vistas med mig själv en längre tid. Jag har alltid någonting att göra, en lista med punkter som ska bockas av under dagen. Allt för att inte låta tankarna överarbeta psyket och hitta mig själv med tysta tunna tårar längst kinderna. Inga tårar som gör ont. Inga tårar som drar mig i hjärtat, eller tar luften ur mig. Utan bara tårar som behöver komma ut. Minnen och hopp som skaver lite inombords. Saker som jag nu kan hantera till skillnad från för några år sedan. 
 
Det har hänt så mycket men ändå så lite. Jag är mer nöjd med mitt liv nu än någonsin men ändå letar jag blint efter något som sätter en ändring på det vardagliga. Letar ständigt efter utstickande punkter som ger mig en extra push fram. Det kommer. Intalar mig att if it's meant to be, it will be. Försöker lugna mig själv från framtiden och istället uppskatta det jag har framför mig. Nuet. Jag försöker leva i nuet. Men ändå kommer jag på mig, försjunken, att blicka bakåt. Minnas, smaka, känna och lukta det som varit. Töntle och blinka bort känslorna som rör och rörde mig lite för långt in i själen. Jag va fan inte beredd alltså. Helvete vad jag inte va beredd på känslorna. Emotionally attached. Så.Jävla.Körd. Men ändå så jävla skönt. 
 
Jag är så öppen på allt som ger mig en förändring. Det ända jag vill göra nu är att älska allt, och dra. Fan vad jag vill dra från allt som är bekvämt. Lämna vardagen. Lämna jobben. Screwa livet och skruva mig själv. Uppleva mer. Känna, smaka och känna. Framförallt känna. En annan värld. Ett annat land. En annan vardag. En ovisshet om nästa dag. Jag är så fucking redo.