BRAVERY

publicerat i deep, nathalie;
Det va längesedan jag läste något som kändes så långt in i kroppen som den här texten gör. Vet inte om jag ens kan förklara egentligen för det finns typ inte några andra ord som förklarar hur jag känner. Många gånger har jag undrar om jag gör rätt i det jag gör. Sa upp mig från jobb, sålde bilen och tog en enkelbiljett ut ur Sverige för att fortsätta söka efter något som jag inte vet. Jag gör inte den här resan för att hitta mig själv, absolut inte, för jag känner mig själv läskigt bra just nu. Jag kommer inte förändras och komma hem som någon spirituell aussie gurl med stråhatt och drömfångare i öronen. (Kanske stråhatt... det är ganska coolt ändå) Just nu är jag fruktansvärt glad att jag träffade Sophie här och att vi kan prata med varandra på den nivån vi gör, och gjorde efter så kort tid. På en timme hade vi dragit livet ganska snabbt för varandra men när vi insåg att vi faktiskt kommer spendera väldigt väldigt mycket tid tillsammans så har vi pratat om sånt som faktiskt tynger en ganska mycket. Det har varit skönt att hitta någon, lika djupt tänkande som mig, som inte vet någonting av mitt liv sedan innan. Hon har fått mig att se lite annorlunda på en del saker, att ändra tänkandet om hela den här resan och framförallt att försöka släppa på mitt kontrollbehov.
Redan innan jag åkte kunde jag vara orolig över hur det skulle kännas, kommer jag åka hem efter en månad? Kommer jag åka hem efter tre månader? Kommer min omgivning tycka att jag är dum om jag åker hem tidigare än väntat? Jag har ju världens chans att bara fucking leva livet men vad händer om jag sumpar den? Om det inte känns som jag förväntade mig? 
Fuck it för det är ingen någonsin som kan berätta för mig om jag gör rätt eller fel. Inte ens jag själv. Det viktigaste jag har just nu är mig själv och så länge jag är bekväm i min tillvaro så är det antagligen rätt. Har funderat mycket över hur det kommer bli när vi väl sätter våra balifötter i Australien men det går inte riktigt att ta på tanken. När detta publiceras sitter vi på flyget mot Cairns (1.10am-7.40am) och allt därefter är lämnat helt utanför vår comfort zone. 
Kiss bye 

allt man kan tänka på mellan flygbyten

publicerat i , deep, nathalie;
Det går inte så bra för mig att ladda upp bilder just nu så det får bli blandade bilder från Justins konsert, frukost i Hong Kong och avskedsfrukosten med Elin och Sandra. För det är vad jag gjorde mina sista dagar i Sverige. Rockade JB i Stockholm, drack vin med en minimal bakfylla som sen spenderades med Anton någonstans i skogen. Packade ner frulle och en kanna kaffe i väskan sen traskade vi omkring bland träd och mer träd. Fick nybakade scones till frukost innan vi Kramades hejdå sen åt jag en frukost till följt av en förtidig kanelbulle. Mycket fint och väldigt mycket frukost haha.
Tre av fyra flyg är gjorda och just nu sitter jag i ett litet hörn på flygplatsen i Kuala Lumpur för att sno laddning till luren. Det längsta flyget på lite mer än tio timmar gick jäkligt snabbt med tanke på att jag sov till och från. Vilket jag gjort på alla flyg så min hjärna är lite förvirrad på dygnsrytmen men det ska nog gå bra. Vill bara lägga mig i sängen på Bali och få sova på riktigt nu. Dock är flyget en timme försenat så får vänta lite till med det.
Allt är bra iallafall. Skönt att ha gått från jättekänslig och orolig till lugn och rofylld. Fast det går väldigt väldigt snabbt mellan känslorna, har redan fått gråta till mamma för att allt är lite läskigt just nu och så fort jag börjar tänka så rinner ögonen lite av sig själv. Lykke körde mig till Malmö där jag sen åkte över själv. Stod bara och höll om henne tills tåget kom och att vinka hejdå genom ett tågfönster är lika tråkigt som det ser ut på film. En av de finaste människorna jag har träffat. Så mycket mellan oss som jag inte ens kan förklara. Det känns bara. Och jag vet att hon finns där. Hon vet allt. Allt allt allt. jag vet att hon tror på mig och det räcker så långt just nu.
Har tänkt på Anton fler gånger än jag ens vågar berätta och på hur snabbt man kan vänja sig vid en annan människas närvaro. På att hur mycket jag än hoppas (och vill) att denna resan sluter sig som en bubbla runt mig, så önskar jag inget mer än att han finns kvar i mitt liv sen. Som vän eller mer än vän. Bara han och hans syn på livet kan fortsätta få mig att inte tappa greppet om vad som är viktigt och inte viktigt. (Sen kanske för att jag vill fortsätta bli bortskämd med scones till frukost, late night deep talk och drinkar som smakar delicatoboll hehhh) 
Allt får bara gå som det går nu! Kommer inte ha några krav eller större planer på hur min tid i Australien ska vara utan vill bara vakna och go with the flow. Om jag hatar allt som har med bananer, kängurus, goon, outback, ord som mate och heaps att göra så får jag väl köpa en biljett hem. Jävligt tråkigt om det blir så men också jävligt okej för då är det kanske ingenting för mig. Behöver bara andas mig igenom allt. Och klappa mig själv på axeln för det här trodde jag absolut inte att jag skulle göra. Fucking proud.
(Fick 2 ringit av en som jobbade på flygplatsen i Malaysia btw för att kunna ta mig till rätt terminal! Evigt tacksam över att jag slapp vara fast i en arrival hall för resten av mitt liv och det kändes så så skönt att få träffa en fin själ som hjälpte en rädd liten gurl som mig)
 
Klockan är 17.52 här just nu! Ciao!

u make me feel better

publicerat i , deep, nathalie;
Countdown sju dagar. La min vita skjorta på hyllan med de andra ägarlösa skjortorna på jobb igår. Gav ut bamsekramar och sa hejdå till dem som jobbade och lovade att ha det så himla himla bra i Australien. Det va lite jobbigt faktiskt. Jag kan ju det där stället utan och innantill, i sömnen och på alla jävla håll. I will miss
Kramades med Anton resten av kvällen och idag ska jag bara packa lite grejer inför Stockholm (torsdag-lördag) samt förbereda backpacken. Har knappt tänkt på att tiden drar ihop sig men å andra sidan finns det typ ingenting jag kan göra förrän på måndag. Att packa en hel vecka innan känns alldeles onödigt och jag hade nog packat upp och ner tjugo gånger till isåfall. Ska ju dock träffa Elin och Challi på lite kaffe/te/kaka/skitsnack några timmar sen också. Försöker pyssla ihop tiden för att hinna säga hejdå till alla men det är sååså svårt. :(
Hilma har iallafall uppdaterat mig straight from Cairns med hur Ozlivet fungerar och hon verkar helnöjd vilket gör mig ännu mer taggad (!!!!). Hon är ute på farmjakt och senast vi snackade fick jag en lista på vad som ska fixas sekunden jag kliver av planet, samt att vi kommer jobba på bananabarracks (om det finns en säng ledig för mig) vilket vi har pratat om sedan dag ett. Så det känns bra! Go Hilma!
Äe nu -> kaffe och packning. Btw!! Köpte ny lur för att den andra va katastrof. Samsung s7 men jag vet fan inte om vi är vänner riktigt än. Kanske kommer.. hehhh ciao