but I'll never run away

publicerat i Australien, nathalie;
Hej vänner! Livet i byron bay är helt oslagbart och våra dagliga problem brukar bestå av beslut som stranden eller poolen? Pallar jag koka ägg till lunchen? Ska jag duscha nu eller om en timme? Vart ska vi dricka kaffe? U get it! Det är verkligen inte svårare än så just nu. Häromkvällen va det super moon så vi följde med ägaren av hostlet upp till Light House för att kolla på en helt underbar solnedgång och en väldigt stor måne. (Trodde dock att den skulle vara större..) Drack en öl och bara njöt av stunden.
Har haft några låga dagar, gråtit lite och nästan haft ont i kroppen för att jag bara behöver kramas. Försökte dränka det med en flaska vin och drinkar på klubben men det hjälpte inte. Blev bara mer ledsen dagen efter och hälsa på att spricka. Vi spådde oss häromdagen hos en jättetrevlig dam/tant/kvinna/fairy godmother, wow. Jag grät från minut ett eftersom hon började mitt samtal med "Oh, you have a beautiful soul. So, kind. So so kind" sen va det väldigt djupt och känsligt angående mig vilket jag redan visste men det va mycket som stämde och mycket som tryckte på ömma punkter. Fint! Dagen efter det hade både jag och sophie en av de bästa dagarna so far så vi kramades med vågorna hela dagen och bara mysfnissade oss igenom allt.
Solnedgångar, myskväll med vin/chips/ost/kex osv. Jag har det väldigt väldigt bra men jag saknar er. Det är mycket mycket känslor i min kropp som jag inte riktigt kan få bukt på men jag försöker. Och jag vill inte åka hem men det är något som drar mig hem hela tiden. Jag vet ju det. Ingen förstår alls men jag vet att allt jag gör just nu är precis det jag vill göra. Det löser sig. Allt löser sig. Snart ska vi börja jobba och det behöver vi som fan. Semester är skönt men vi börjar bli väldigt djupa och uttråkade haha. Love 

Kommentera inlägget här :